Tittut

Börjar så smått känna av saknaden efter en del människor.
Insåg idag, att jag spenderar den mesta av min tid, ensam o till en viss del helt frivilligt, eller ja, så frivilligt det kan va med ett huvud som mitt.
Vet inte varför det blev så, varför jag dragit mig undan, för jag kan å andra sidan sakna en del människor enormt. Bokstavligen känner jag mig som en sköldpadda, ett visst hårdare yttre, men även om jag möter värme där ute, så väljer jag att krypa in i mitt skal.
Nånstans har jag ju kommit på att det blir mindre misstag o besvikelser så.

Nu har jag semester, eller som jag kallar det för, eftersom jag egentligen inte klarar av det mentalt, en pause från ivern o stabiliteten.
Jag skulle vilja tacka mina kollegor, de flesta av dem jag arbetade med för det sista veckorna på jobbet, fan va bra vi är o fan så mysigt o skoj vi hade det, nästan så man önskar att veckorna var fler!
Jag vet ju att den normala Svensson behöver semester, så jag önskar er alla en härlig ledighet.

Jag har sån skrivkramp! Det står så still o jag avskyr det! Snälla ha tålamod, det kommer tillbaks, men det är så svårt när hela jag gömmer mig!

Letar febrilt efter mig själv just nu, hittat några intressanta saker som jag är glatt överraskad över o andra saker som jag bara konstaterat sådär, som att jag är mer en ylle brud än party pingla, jag föredrar att plocka svamp framför att supa mig full o det är så skönt.

Ämnet vänskap tänkte jag tjata sönder nästa gång, får se hur rak på sak jag törs vara, hm, känner inte igen mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0