Svårigheter
Dagen innan semestern, eller ja, dagen innan dagen innan, behöver ju inte ta ut nåt i förskott, funderar jag på planen som jag inte har. Shopping med yngsta dottern, nöjespark o godis shopperi, wow, 3 veckor går så fort...
Pirrigt, snurrigt o en skalle som inte är där den bör vara. Jag är nervig, har känslorna väl gömda, men nervös o orolig. Inte så mycket för semestern, mera för annat, har inte ens orken att gå in på det, har inte ens en aning om varför jag yppar det, känns lite halvt meningslöst sådär.
Jag vet att jag kom av mig när den andra bloggen dog, alla känslor som jag lämnade kvar där med mina inlägg o det känns som om det är svårt att börja om på nytt o allt liksom förlorade sin mening på nåt vis o det känns också som något jag tjatat om här den senaste tiden.
Det är aldrig dumt att be om ursäkt heller, så jag vill be alla om ursäkt för mitt framtida beteende o jag är ledsen för uppförsbacken jag kan komma att tvinga er gå på o går ni hellre en annan väg, så förstår jag att det är mitt eget fel, no worries.
Ungefär nu så brukar det uppskattas av mig med påhälsning av OCD:n, känns lite mindre ensamt sådär, jag slipper alla tankar om o funderingar på, om varför, vem o vad hände, obs, det var bara exempel, men jag slipper allt o jag orkar inte riktigt med just nu.
Jag är förvånansvärt manisk i mitt nya ät o träningstänk, det sket sig med rökningen, men inte för alltid, det projektet är på G, har inte gett upp det, det ska jag, men jag skulle ju vilja slippa alla tankar just nu.
Om det här kunde bli mer rappakalja, kunde jag skriva en hel bok i ämnet skitsnack just nu, inte för att det var lögner, mera för att jag inte har nånting vettigt alls att säga, shit mitt självförtroende på vänskaps fronten har fått sig en ordentlig törn-bajs!
Pirrigt, snurrigt o en skalle som inte är där den bör vara. Jag är nervig, har känslorna väl gömda, men nervös o orolig. Inte så mycket för semestern, mera för annat, har inte ens orken att gå in på det, har inte ens en aning om varför jag yppar det, känns lite halvt meningslöst sådär.
Jag vet att jag kom av mig när den andra bloggen dog, alla känslor som jag lämnade kvar där med mina inlägg o det känns som om det är svårt att börja om på nytt o allt liksom förlorade sin mening på nåt vis o det känns också som något jag tjatat om här den senaste tiden.
Det är aldrig dumt att be om ursäkt heller, så jag vill be alla om ursäkt för mitt framtida beteende o jag är ledsen för uppförsbacken jag kan komma att tvinga er gå på o går ni hellre en annan väg, så förstår jag att det är mitt eget fel, no worries.
Ungefär nu så brukar det uppskattas av mig med påhälsning av OCD:n, känns lite mindre ensamt sådär, jag slipper alla tankar om o funderingar på, om varför, vem o vad hände, obs, det var bara exempel, men jag slipper allt o jag orkar inte riktigt med just nu.
Jag är förvånansvärt manisk i mitt nya ät o träningstänk, det sket sig med rökningen, men inte för alltid, det projektet är på G, har inte gett upp det, det ska jag, men jag skulle ju vilja slippa alla tankar just nu.
Om det här kunde bli mer rappakalja, kunde jag skriva en hel bok i ämnet skitsnack just nu, inte för att det var lögner, mera för att jag inte har nånting vettigt alls att säga, shit mitt självförtroende på vänskaps fronten har fått sig en ordentlig törn-bajs!
Kommentarer
Trackback
