Oops... o vilsenhet

Vet inte vart jag har mig själv idag heller, lite nere kanske.
Mår inte speciellt bra, ja då tänker jag väl mest på knoppen, resten e bara mitt eget fel...

Allt går inte direkt enligt planen heller, gör så gott jag kan antar jag, eller nästan iallafall.

Jag vill inte vara ledsen, inte orsaka stress hos andra o jag letar febrilt efter en sten att gömma mig under...

Småler lite, kul det där med att folk tycker att jag är kryptisk o det är jag nog om möjligt kanske lite för mycket, men det är väl just precis det som är jag. För det mesta är det ett virrvarr i skallen som jag alltid sorterar i samma takt som andra kommunicerar med mig o sätter jag det på pränt såhär, så blir det ibland så för att visa kaoset, eller för att omständigheterna kräver det, eller bara för att jag helt enkelt inte har något vettigare än inlindningarna att komma med.
Jag tror att jag med orden o sättet att berätta på, försöker ge en sightseeing på hur det faktiskt rullar på o tänker där inne i skallen, så känns det rörigt så tänk er hur det är för mig, lol.

Mm, vilsen, ja det är jag nog. Det är rörigt o svårt att träna o äta rätt o sluta röka samtidigt, det sistnämnda går med fusk rätt ok faktiskt, men shit så lost jag är på dem andra områdena!
Jenny(jag), har en förmåga som inte är så angenäm, jag är mästare på självskade beteende, jag har inga problem med att få mig själv att plågas rejält o tro nu inte att jag är en komplett idiot, jag behöver inte mammas för den skull, jag skulle aldrig ens tala om för er vad som försegår o jag har mer vett än jag tillstår o mest av allt, jag fungerar om jag bara har rätt verktyg o litar på verktygslämnaren. Att jag på arbetsplatsen drar fram skit att tugga på, betyder inte att jag hemma äter detsamma, nej, jag är stolt över mitt kaninmatsätande!

Jag längtade till dagens bloggande så mycket att jag föll pladask över mållinjen o skrev bajs istället, sorry, ska försöka bättra mig till nästa inlägg.

Jag är nyfiken på varför människor tror att det bara finns 2 lägen med mig, svart eller vitt...
Jag kan föra rätt normala, lagom trevliga samtal också, dem måste inte vara djupa o grå, dem kan va rätt roliga också. Tänker på den där vännen som tror att domedagen annalkar vid vår nästa träff, medans jag bara tänkt mig en trevlig träff. Sen är det ju så att alla mina tankar går igång på alla cylindrar då, så jag inbillar mig snart att jag får ta med resque kittet o planera in en livräddning på henne om hon ska fortsätta svartmåla träffen.
Andra sidan av mig tänker inte ens höra av mig imorgon, så har jag räddad henne helt-så, klart!

Det här är knepigt när mitt liv står på en helt annan, död blogg o knyta ihop den här grissäcken så att det finns någon sorts logik i den.
Sammanfattningsvis så kan man väl säga att jag har barn med bokstavsdiagnoser, jag har själv vad jag kallar OCD, men det är uppenbart något annat vridet fel i skallen på mig också o jag har just shit i min ryggsäck från hela min sk barndom, äh, det går inte att sammanfatta, men fråga gärna, svarar på allt!

Ses, när jag samlat skallen ett tag!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0