Nytt
Första dagarna gick rätt ok, upptagen med mitt nya liv på gymet, fanns inte så mycket att skriva om iallafall, men en vecka senare, eller mer för den delen, har jag rejäl bloggavsaknad o jag tror inte att det var den avvänjningen min coach syftade på när hon sa redbull avvänjning.
Jaha o vart har jag mig själv nu då?
Inte den blekaste aning.
Saknar en del människor, känns tomt o riktigt skitjobbigt ibland o nästa är jag i rätt skön balans här o nu.
Tror dock att jag skaffat mig ännu en OCD hobby där allt annat än logik o lugn infunnit sig.
Det här är än mer förvirrat för er som läser härifrån, jag har smitit från en annan sunkig bloggplats som aldrig fungerade o där lämnade jag en hel avhandling på mig själv o min snevridna skalle!
Jag har börjat träna, jag varvar maskiner o simning o dylikt o inbillar mig att jag imorgon ska sluta röka o slippa en värld med 10 kg mer. Så, sammanfattat, ja, jag har en del förvridna o knepiga tankar också o den där polaren OCD som hälsar på när jag mår pissigt.
Så, vart var jag, jo, OCD o träning. Tänk dig att du står där på löpbandet o det går attans fort, ungefär i jogging takt. Första gången på ett sånt o jag som är så nertrampad i fysiken, behöver stå där en stund o hitta balansen o helst bara det.
Nähä, då kommer tankarna. Jag hör musiken, undrar varför den är så låg, vad är det på tv apparaterna, vad det låter bakom mig, oj, titta på skärmen, shit, stå rakt för fan, framåt, såja, ok, fokusera nu, titta bara rakt fram. Men? Det finns 3 löpband här, måste du ta den bredvid mig, oj, oj shit, balansen, gud nu ser jag full ut också! Jaha, vad ska du ställa ditt band på då, jaha, ingenting, e du lat eller, oj vad du haltar, jaha, skadad, ja, ja, va!? Samma som mig, men shit vad du ska knata på ditt band då, jag hör ju inte musiken, åhhhh, måste du ta bandet bredvid mig, nu måste jag gå i din takt också, det tänker jag inte ha, ha, men shit vad kocko jag blev nu då, måste nog..., yes, bara 6 minuter kvar... Det var historien om löpbandet!
Sen har vi simningen! Jag tycker inte om vatten, jag skiter fullständigt i om den döden ska va bland dem finaste man kan uppleva, jag tycker inte om vatten. Jag är ändå rätt hyffsad i bassängen, mest för att jag är tävlingsinriktad o tror att jag i ett annat liv kunde bli Therese Ahlshammar. Soft, lugnt o stilla o så iväg! Jag är en person som har alla tankar inströmmandes på en gång o speciellt när jag inte mår bra, vilket uppenbarligen är nu, så medans jag simmar iväg som Tessan över poolen, så lyckas jag inte bara ge mig själv kallsupar. observera att det står-ar, jag måste ju fundera över min simteknik, hur jag tar simtagen, ont i benet, vad torr jag blir, bara 24 längder kvar, kallsup, men shit, undrar vad som händer om jag skulle halvdö här, få panik o bara sluta simma, undrar vad dem tänker om mig, jävla bikini, kallsup..., ja ungefär så, men allt på en gång o till slut undrar jag vart fan jag var i matematiken egentligen.
Det hjälper föga att instruktören ändrade min kost o jag känner mig som en failare som missat frukosten igen, eller inte tränat istället för simma, dåligt samvete e min favorit känsla.
Sträck på ryggen, hoppsan, nu har jag gjort promenaden till o från gymet slitsam också.
Vart är jag?
Nånstans där jag nästan trivs, men ändå nästan ringer coachen o låter alldeles liten o vämjelig o livrädd. Dåligt samvete, ensam o taggad, konstiga kombinationer o känslan av otrygghet är ganska läskig, för att inte säga osäkerheten också.
Jag saknar inte energidrycken, jag saknar modet att tro att jag kan o känslan av att jag gör rätt, jag känner mig som en klant, ett ganska stort misslyckande, tröst behövs inte, det kommer bli värre, imorgon väcks ångesten o kaoset i skallen, då börjar utrotningen av nikotinet o allt som tillkommer o där nånstans, borde jag ha varit starkare med allt det andra, har jag riktigt otur, så faller jag ner i polaren OCD:s armar o alla ljud kommer penetrera mer än någonsin.
Andas, jag kan, jag har gjort det förr, förlåt för allt jag kommer säga o göra, jag menar det inte.
Liten e stark, nähä, liten e skiträdd o ensam!
Jaha o vart har jag mig själv nu då?
Inte den blekaste aning.
Saknar en del människor, känns tomt o riktigt skitjobbigt ibland o nästa är jag i rätt skön balans här o nu.
Tror dock att jag skaffat mig ännu en OCD hobby där allt annat än logik o lugn infunnit sig.
Det här är än mer förvirrat för er som läser härifrån, jag har smitit från en annan sunkig bloggplats som aldrig fungerade o där lämnade jag en hel avhandling på mig själv o min snevridna skalle!
Jag har börjat träna, jag varvar maskiner o simning o dylikt o inbillar mig att jag imorgon ska sluta röka o slippa en värld med 10 kg mer. Så, sammanfattat, ja, jag har en del förvridna o knepiga tankar också o den där polaren OCD som hälsar på när jag mår pissigt.
Så, vart var jag, jo, OCD o träning. Tänk dig att du står där på löpbandet o det går attans fort, ungefär i jogging takt. Första gången på ett sånt o jag som är så nertrampad i fysiken, behöver stå där en stund o hitta balansen o helst bara det.
Nähä, då kommer tankarna. Jag hör musiken, undrar varför den är så låg, vad är det på tv apparaterna, vad det låter bakom mig, oj, titta på skärmen, shit, stå rakt för fan, framåt, såja, ok, fokusera nu, titta bara rakt fram. Men? Det finns 3 löpband här, måste du ta den bredvid mig, oj, oj shit, balansen, gud nu ser jag full ut också! Jaha, vad ska du ställa ditt band på då, jaha, ingenting, e du lat eller, oj vad du haltar, jaha, skadad, ja, ja, va!? Samma som mig, men shit vad du ska knata på ditt band då, jag hör ju inte musiken, åhhhh, måste du ta bandet bredvid mig, nu måste jag gå i din takt också, det tänker jag inte ha, ha, men shit vad kocko jag blev nu då, måste nog..., yes, bara 6 minuter kvar... Det var historien om löpbandet!
Sen har vi simningen! Jag tycker inte om vatten, jag skiter fullständigt i om den döden ska va bland dem finaste man kan uppleva, jag tycker inte om vatten. Jag är ändå rätt hyffsad i bassängen, mest för att jag är tävlingsinriktad o tror att jag i ett annat liv kunde bli Therese Ahlshammar. Soft, lugnt o stilla o så iväg! Jag är en person som har alla tankar inströmmandes på en gång o speciellt när jag inte mår bra, vilket uppenbarligen är nu, så medans jag simmar iväg som Tessan över poolen, så lyckas jag inte bara ge mig själv kallsupar. observera att det står-ar, jag måste ju fundera över min simteknik, hur jag tar simtagen, ont i benet, vad torr jag blir, bara 24 längder kvar, kallsup, men shit, undrar vad som händer om jag skulle halvdö här, få panik o bara sluta simma, undrar vad dem tänker om mig, jävla bikini, kallsup..., ja ungefär så, men allt på en gång o till slut undrar jag vart fan jag var i matematiken egentligen.
Det hjälper föga att instruktören ändrade min kost o jag känner mig som en failare som missat frukosten igen, eller inte tränat istället för simma, dåligt samvete e min favorit känsla.
Sträck på ryggen, hoppsan, nu har jag gjort promenaden till o från gymet slitsam också.
Vart är jag?
Nånstans där jag nästan trivs, men ändå nästan ringer coachen o låter alldeles liten o vämjelig o livrädd. Dåligt samvete, ensam o taggad, konstiga kombinationer o känslan av otrygghet är ganska läskig, för att inte säga osäkerheten också.
Jag saknar inte energidrycken, jag saknar modet att tro att jag kan o känslan av att jag gör rätt, jag känner mig som en klant, ett ganska stort misslyckande, tröst behövs inte, det kommer bli värre, imorgon väcks ångesten o kaoset i skallen, då börjar utrotningen av nikotinet o allt som tillkommer o där nånstans, borde jag ha varit starkare med allt det andra, har jag riktigt otur, så faller jag ner i polaren OCD:s armar o alla ljud kommer penetrera mer än någonsin.
Andas, jag kan, jag har gjort det förr, förlåt för allt jag kommer säga o göra, jag menar det inte.
Liten e stark, nähä, liten e skiträdd o ensam!
Kommentarer
Trackback
