Gömd

Känns lite halvjobbigt just nu.
Gömmer mig bland tryggheten som rycks undan på onsdag kväll, värdelöst val, men inget ovanligt för mig.
Har spenderat veckor med att gömma mig o den känslan verkar bara bli starkare.
Grubblar, grubblar, fattar ingenting o så allt funderande på alla man känner o vilka dem egentligen är o hur allvarliga dem är o vad dem egentligen menar när dem säger nånting.

Återknyta vänskap som man inte ens vet om man har, ja det kan ju va nånting, då behöver man ju inte fundera så mycket, ja enligt min tankeverksamhet.

Det är svårare med dem man önskar att man hade innerligt, som motsträvigt verkar att inte vara eller vilja, dem gör ondare.

Jag vet ingenting just nu, det känns tomt o ensamt o jag gömmer mig under stolen, det som inte syns o hörs, finns ju inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0